Musiken hördes ända ut på gården där Saaben nu svängde in. Ingrid rättade till sina nylonstrumpbyxor och kastade en tafatt blick i fickspegeln. Hennes ansikte var utmärglat av sorg och rynkorna hade nu börjat göra sig rejält hemmastadda i det bleka ansiktet.

"Edwin, är du säker på att det här är en bra idé?" frågade hon osäkert.

"Oroa dig inte älskling, vi ska bara ställa några frågor" svarade hennes man och bromsade in.

Han vände sig om och såg på henne med en varm blick. Han hade alltid varit den stabila av de två och hon fylldes av en djup tacksamhet över att ha honom kvar efter alla svåra år.

©

Vill ni läsa alla novelldelar som lagt ut hittills så klicka på kategorin "Erikki skriver" i menyn.