"Under ytan" del 3



Precis när hon fimpat cigarretten i en askkopp i vardagsrummet hördes ett klick i låset och en man äntrade hallen iklädd en täckjacka och blåjeans.

Han verkade uppspelt över något, men Ingrid var för trött för att ens hälsa.

"Åh, hej älskling", mumlade han när han fick syn på henne.

När han sparkat av sig kängorna gick han fram och gav henne en snabb kyss på hjässan.

"Hej" sade Ingrid stelt till svar och hoppades att han inte skulle ta någon notis till att hon inte orkat dammsuga lägenheten denna fredag heller.

"Jag måste prata med dig om en sak..."

"Vi behöver handla", avbröt Ingrid.

"Åh, visst..." hennes man blev något överrumplad över hennes plötsliga påhopp, men hämtade sig snabbt.

"Det har kommit en inbjudan till något, titta." han sträckte fram ett litet kuvert och Ingrid tog emot det. Det var längesedan hon höll i ett brev. I och med ett nytt millenniums ankomst verkade sådana små gester anses som smått antika. Men Ingrid gillade brev. Hon lät tummen glida över den släta ytan och studerade motivet på frimärket noga innan hon med trevande fingrar öppnade det.

"Klassfest?" ekade hon efter att ha ögnat igenom det bifogade pappret.

Hennes man sa inget, utan tog istället upp något annat ur kuvertet.

Hon betraktade hans gamla klockur som vilade i hans bastanta hand under tystnad, förmådde inte sig inte att göra något annat. Mässingen blänkte inte som sist, då hennes son hoppat upp och ner av lycka över sin fars gåva.

Minnena vällde upp över Ingrid men hon trotsade sina tårkanaler och svalde. Det hjälpte inte att gråta, det visste hon.

"Brevet har ingen avsändare" sade hennes man med eftertryck.


Kommentarer
Postat av: Johanna

oo, fin bild!

2008-12-26 @ 21:41:58
URL: http://hape.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0