"Under ytan" del 1

Jag gör en Flora och publicerar en egenskriven novell.

Prolog

1980, Norrland


Pojken gick med raska steg igenom den snötäckta skogen. Trots att hans vita gummistövlar var gulblekta av ålder och snoret rann ner på hans överläpp, så visste han att det här var en ny början. Kylan kändes dock mest som en bakgrunds melodi; i samklang med vindens vinande och granarnas vajande i den.

Kanske var Norrland vackert om vintern, men pojken visste inte säkert.

Det vita täcket hade alltid legat som en beskyddande hinna över marken så här års, liksom trädens alla grenar som tyngdes ner av vinterns kännetecken.

Pojken sköt undan dessa filosofiska tankar, sträckte en aning på sig när han påmindes om syftet med denna lilla utflykt. Det var dags nu, att äntligen lägga allt det svåra bakom sig.

Det visste han.




Han tog ett fast grepp om den långa halsduken och virade den ytterligare något varv kring halsen. Fortsatte att promenera genom skogen, distraherades av alla minnen som den givit honom.

Där var den. Tvillingbjörken.

Pojken satte sig tillrätta mellan de sammanväxta träden, i klyvningen. Väntade.

Efter vad som var kanske en minut eller två (han visste inte riktigt säkert; faderns klockur i mässing låg tryggt förvarat i täckjackans enda innerfack och så skulle det förbli) så började det snöa. Pojken stack ut tungan och började jakten på snöflingor, en sysselsättning han nog aldrig skulle komma att växa ifrån.

Plötsligt hördes pubertala röster och skratt en bit bort, och pojken stängde genast munnen för att rätta till den hemstickade mössan. Sedan vände han sig om och såg en klunga storvuxna ungdomar och en handfull jämnåriga närma sig. Där stod hon, flickan med stort F. De korpsvarta lockarna ramade in hennes runda ansikte och bakom den stora halsduken skymtade han hennes skära amorbåge med det lilla födelsemärket strax ovanför. Det som Anders tyckte så mycket om.

"Anders!" Ropade en av ungdomarna. "Så du kom i alla fall".

Pojken nickade ivrigt, var för uppspelt för att forma klena läten till ord.

Nu stod de alla framför honom, som så många gånger förr.

Skillnaden var att gängets frontfigur, Majken, nu kastade en blick som var omöjlig att tolka, kanske skymtade Anders en smula samförstånd i det hasselnötsfärgade ögonen.

Tydliga budskap brukade vanligtvis vara ledarens melodi.

Han borrade in blicken så långt in i Anders att han nästan blev lite yr.

"Anders Jansson... är du bra på att åka skridskor?


Kommentarer
Postat av: evelina

Din fina blogg, blev nu ännu finare.

Din novell var otroligt bra och jag är jätte nyfiken på del 2! Kram.



2008-12-18 @ 17:42:54
URL: http://evelinaas.devote.se
Postat av: Hedvig

mycket intressant läsning :)

2008-12-18 @ 18:19:52
URL: http://tamigtillkarlek.webblogg.se/
Postat av: Flora

åh så fint du skriver! din huvudkaraktär tycker tydligen också om ett födelsemärke på en flicka :)

kram

2008-12-18 @ 19:38:06
URL: http://floras.blogg.se/
Postat av: Anonym

å, vad fin bild!

2008-12-18 @ 19:54:49
URL: http://hape.blogg.se/
Postat av: Agnes

spännande.. när kommer nästa del? :)

2008-12-18 @ 20:07:11
Postat av: Erika

jadu, inom en ganska snar framtid i alla fall :)

2008-12-18 @ 21:08:26
URL: http://erikki.blogg.se/
Postat av: ebba

Åh, fint :D

2008-12-18 @ 21:53:10
URL: http://ebba.devote.se
Postat av: schara

publkicera nästa del, Erika! Kan inte hålla mig nästan juuuu!

2008-12-22 @ 01:28:05
URL: http://scharadenrara.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0