Idag köpte jag en apsnygg tischa. Fin tycker jag!
Sitter här och lyssnar på bästa Krunegård. Sörjer att ståplatserna var slut när jag, Viggen, Amanda och Carro skulle boka. Surt... minst sagt.

Well, ibland gör man rätt ibland gör man fel.

Lev med dä

arkivbild, tagen av mig.

Romme var härligt värre. Själv körde man ju rätt in i en gran och fastnadé, börjar nästan kännas som en tradtion haha.

Jag har kommit fram till en sak. Typ nyss faktiskt.

Jag kommer nog inte vara en hyperaktiv bloggare framöver, ni kanske har märkt att inläggen börjat sina.
Det kanske inte kommer bli ett inlägg om dagen, men det kommer att bli bra inlägg när det väl publiceras något. Känner mig liksom ganska fantasilös för tillfället så det får liksom komma när det kommer.
Dessutom är det så mycket annat att göra just nu, så bloggen prioriteras helt enkelt inte. Hoppas ni förstår!

Så, buddies. Lägg till mig på Bloglovin (helt gratis) så vet ni exakt när jag skriver här i bloggen. Tack ni som läser, och ett ännu större tack till som faktiskt kommenterar. Värmer mer än vad ni anar.

Influensa. Hatar. Hoppas ni mår bättre än jag...
Hur som haver, Krunegård funkar bra som tidsfördriv må jag säga. Inte för att jag tror någon har missat det.
Jag vill ha en ny ipod. Men det duger mer än väl att åka till Rom i höst. Förmodligen London i sommar också. WIE

"Vad gör ni nu nuförtiden då?" sa Yvonne muntert, men Ingrid ifrågasatte hennes egentliga intresse.

"Edwin är nypensionerad och jag frilansar lite hemifrån ibland bara" svarade Ingrid samtidigt som hon viftade med sin vinterbleka högerhand i luften, som i ett försök att avstyra en vidare diskussion. Hon ville inte berätta att frilansningen gick ut på att städa lägenheten (när orken fanns vilket inte var alltför ofta), glo på Tv-shop och plocka undan disken.

Yvonne verkade inte ta någon notis till Ingrids hackiga svar utan vände sig istället till hennes make.

"Ja det var väl ändå på tiden, Edwin!" skrockade Yvonne.

Edwin var dryga sextiosju och arbetet på traktens lilla polisstation började bli för tungt- Till hans djupa missnöje.

Han flinade lite generat men sa ingenting.

"Hur ser det ut för dig då? frågade Ingrid när tystnaden blev för obekväm. Genom byskvaller hade Ingrid hört att hennes forna väninna hade påbörjat en lyckad karriär som journalist.

"Tja, man vill ju inte låta självgod..." sade Yvonne med spelad blygsamhet.

"Men jag flyttar snart utomlands, en erkänd dagstidning vill ha mig som krönikör i ett år, och om det går bra så förlängs kontraktet."

Ingrid såg att hon ansträngde sig för att låta oberörd.

"Det är ju... alldeles fantastiskt Yvonne" sade Ingrid och pressade fram ett leende. Plötsligt slogs hon av tanken huruvida man kunde glömma bort hur man log eller inte.

Yvonne hade alltid varit den framgångsrika av de två, ända sedan barnsben.

Hon hade fått de snyggaste pojkarna under skoltiden, välsignats med ett välbärgat hem och exemplariska utgångsbetyg. Efter studenten tog hon ett sabbatsår för att sedan träffa en sådan där australiensare som man bara tror finns i postorder katalogen för badkläder. Tydligen hade han inte bara haft utseendet, utan även ekonomiska tillgångar i så pass stor utsträckning att de

flyttade till en herrgårdsliknande villa när de hade stadgat sig väl hemma i Sverige igen.

Det var en förälskelse utan dess like.

Ingrid däremot gifte sig vid ungefär samma tidpunkt med Edwin av ett annat skäl, några månader efter bröllopet hade deras son Anders fötts.

Man kunde inte lära sig att älska någon. Men man kunde lära sig att leva med sitt barns far.

Det hade Ingrid gjort nu. I många, många år.

Kunde inte motså dessa godingar, så nu har jag två par! Elgigantens färger och allt liksom. Älskar't.
Köpte alltså dessa idag, i huvudstaden tillsammans med Hedvigen, Amanda Panda och Jasmine. Mucho trevligt var det.

Sitter här med smurflurarna och lyssnar på shout out louds. Rekomenderas varmt!

©

Vad tycker ni om lite större bilder i bloggen? Jag gillar't.

Carro borde kanske fundera på en karriär som paparazzi, huh?

Sitter och lyssnar på Patrick Park. Sjukligt bra. Anyway, som ni ser så är min bloggdesign rätt stökig för tillfället. Problemet ska åtgärdas, det är bara en tidsfråga. Sen kan jag ju passa på att fråga er vad ni vill ha mer av här i bloggen, vad som är bra alternativt mindre bra osv. Det är ju trots allt ni som ska läsa bloggen så släng in en liten komentar, anonym om tvunget.

Ska dra till kåmpisar nu, püssar.

Inne i lokalen kryllade det av människor yngre än de själva. Så gammal som Anders är.

Ingrid blev irriterad över att hon alltid tänkte på sin son som om han fortfarande levde, men den eventuella sanningen var alldeles för svår att förlikas med.

De började ta av sig ytterkläderna och satte på sig sina blankpolerade inneskor. Sedan styrde Edwin stegen mot det stora rummet framför dem samtidigt som han tog ett stadigt grepp om Ingrids hand.

De flesta stod i klungor om fyra och konverserade artigt. Bakgrundsmusiken dunkade ur högtalarna och ett buffébord stod uppdukat i ett hörn.

Servitriser gick runt med vad som såg ut att vara billig champagne, och Ingrids make var inte sen med att ta för sig. Hon följde hans exempel under tystnad och lät den iskalla drycken smeka strupen med sin torra, något sträva smak. Plötsligt hörde hon en bekant röst:

"Nämen, är det inte Ingrid? Jansson, eller hur?"

En kvinna närmade sig med en lyster i blicken som var svår att beskriva, och den purpurfärgade klänningen hon bar kvällen till ära matchades perfekt till hennes honungsskimrande hud.

"Yvonne?" Ingrid talade något stelt och blickade ner mot golvet, som alltid när hennes konstanta nervositet gjorde sig påmind. Hon gissade att hennes panna var lika plank som hennes lackskor vid det här laget.

"Vilken överraskning att se dig här!" utbrast Yvonne Eriksson muntert.

"En trevlig sådan, förstås", tillade hon med en blinkning.

De båda brast ut i ett välmenande skratt, men Ingrid förstod egentligen inte poängen särskilt väl.

Yvonne strålade mot henne. Som om forna tider inte längre existerade ens i deras tankar. ..

Denna kväll har jag faktiskt plinkat lite på syster ysters gitarr. Inget jag brukar ha tid eller ork att göra men det är ju faktiskt lite halvmysigt att sitta och spela kentlåtar på rummet (även om jag är långt ifrån bra på det). Särskilt en dag som denna.
Nu; min älskade säng och ett scrubs avsnitt. Godnatt!

Hejåretsförstainlägg! Nytt år, nya tag. Typ. Detta år ska bli om möjligt ännu bättre än det förra, tycker jag nog. Tiden går så sjukt fort så vi får väl se vad som händer härnäst liksom. Heidoo