Vart jag än i världen vänder, jag som en räka återvänder.
Brännan kommer, brännan går,
Endast fräknarna består.

En liten diktcover skriven av mig, haha. Jag kallas ju räkan av mina vänner. Så, nu är det upp till bevis gått folk, liknar jag en räka? Haha, jag tar det hela med en nypa salt. Och visst kan jag få färg på sommaren, men jag ser inte ut som någon Nhambi-invånare då direkt.
Prislapparna på skorna är kvar ser jag nu, och bilderna är tagna av kära Paulina. Såklart. Det har blivit lite av en tradition att vi går ut och plåtar. Me lajk.

Nu provar jag mammas gamla kläder från the 80's, asroligt är vad det är! Senare ska jag nog rota i utklädningslådan och se om jag kan finna nåt skojsigt där.
Ciao!